Naturrestaureringsplanen – en möjlighet för jordbruket

Debattartikel införd i tidningen ATL 17 november 2025.

Nu finns ett gyllene läge för regeringen att skapa en politik som lämnar avtryck i landskapet, förbättrar marknadsbalansen för hållbart kött och ökar djurvälfärden. EU:s förordning för restaurering av natur rymmer en fantastisk potential för Sverige att växla upp en matproduktion med betande djur som stärker och bevarar biologisk mångfald. Här finns synergier mellan hållbarhet, beredskap och tillväxtmöjligheter som inte får försittas.

Under det senaste halvåret har dialogmötena avlöst varandra i arbetet med att ta fram den nationella naturrestaureringsplanen. Myndighetsprocessen har varit ovanligt inkluderande och transparent. Nu ligger en omfattande lista med förslag på bordet som ska in till regeringen på andra sidan årsskiftet. Somligt kan preciseras och fördjupas, men på det stora hela är det en gedigen genomlysning av möjliga verktyg för att nå målet att öka arealen naturbetesmark med 100 000 hektar och vända trenden för vilda pollinatörer, fjärilar och fåglar i det svenska odlingslandskapet. Om regeringen gör verkstad av myndigheternas förslag har Sverige goda chanser att nå miljömål och samtidigt öka produktionen.

Detta kommer att kräva kraftigt ökade anslag, men satsningarna är samtidigt en investering i vår civila beredskap och en primärproduktion med jordbruksföretag i hela landet. De viktigaste förslagen handlar om att utveckla jordbruksstöden så att de styr mot naturbetesdrift, öka anslaget för skydd och skötsel av värdefull natur och förstärka det nationella restaureringsstödet. Brukarråd, restaureringslotsar, virtuella stängsel och tillsyn av djur genom användning av digital teknik är andra bra förslag. Ett subventionerat avbytarsystem kan öka den sociala hållbarheten för små och mellanstora mjölkgårdar, vilka har stor betydelse för den biologiska mångfalden i skogs- och mellanbygd. Jordbruksverket lyfter också behovet av en bred landsbygds- och regionalpolitik som satsar på infrastruktur i form av kvarnar, slakterier, mejerier som gör det möjligt att bedriva jordbruk i hela landet. Naturvården är beroende av bra förutsättningar för företag och familjer på landsbygden, en given prioritet för alla partier som vill att Sverige ska hålla ihop och minska polariseringen mellan stad och land.

EU:s förordning om restaurering av natur har fått oförtjänt mycket negativ publicitet, trots att den banar väg för en upprustning och klimatanpassning av det svenska jordbruket. Våra organisationer och företag har under de senaste sex åren arbetat i ett gemensamt projekt som resulterat i att 600 hektar naturbetesmarker restaurerats i Uppland, Södermanland och Östergötland och att fler lantbruksföretag naturbetes-certifierat sin produktion. Svenskt Sigill certifierat Naturbeteskött som säljs under varumärket Coop Naturbeteskött vilket genererar en merbetalning till lantbrukaren för det hållbara köttet. Här finns en framgångssaga i form av en marknadsbaserad naturvårdsmekanism som vi hoppas att fler kan inspireras av och skala upp. Vi möter många unga lantbrukare som vill satsa på uppfödning av betesdjur om lönsamheten förbättras, och konsumenterna efterfrågar naturbeteskött. Nu måste politik och marknad hjälpas åt för att bygga ett hållbart livsmedelssystem. Målsättningen att restaurera 100 000 hektar naturbetesmark till år 2050 ligger tyvärr långt ifrån det vetenskapligt uppskattade behovet av restaurerad mark.

Vi uppmanar politiken att ta chansen att genomföra majoriteten av de mycket goda förslag som dialogarbetet har resulterat i. Ett sådant vägval skulle innebära ett modigt steg, inte bara mot att uppfylla EU:s miljökrav, utan också mot ett Sverige som levererar förstklassig mat, friska ekosystem, stärkt beredskap och en levande landsbygd. Visst vill landsbygdsminister Peter Kullgren stötta en sådan utveckling?